Jag är en 45-årig mamma, med bakgrund som journalist och infomatör. Jag är gift med företagare-journalisten Pekko. Vi har en dotter Veera, som går i gymnasiet. Min pappa har pensionerat sig från plåtslagaryrket och mamma var sömmerska. Mitt hem var ett vanligt finländskt hem. Jag har haft en lycklig barndom.

 

Teatern förde mig med i politiken. Jag håller ännu på med teater. Tidigare på scenen, nu i publiken och som arrangör. Jag tycker också om trädgårdsarbete, vandringar i skogen och simturer i sjön. Jag kopplar av genom att bada bastu och titta på detektiv- och science fiction-serier från teven. Jag älskar slöa morgnar utan brådska någonstans. Sådana har jag allt för sällan.

 

Jag har studerat informations/kommunikationslära, sociologi, internationell politik, miljöpolitik och ekonomi vid Tammerfors universitet. Jag har jobbat som informatör i jämstäldhetsombudsmannens kansli och som journalist på olika håll. Vid sidan om studierna jobbade jag på ett dagis, på krigsveteranernas rehabiliteringsanstalt, på ett sjukhus, i en butik osv. Jag är en typisk representant för min årsklass, en snuttarbetare som aldrig har haft fast anställning, även om jag som minister och riksdagsledamot har varit i en bättre ställning än under de tidigare snuttarbetena.

 

”Om vi kunde begränsa användningen av våra stämband och i stället begrunda oss i våra djupa tankar, kunde vi uppnå något värt att berätta. Talet är ett hjälpmedel inte en nödvändig handling. Sanningen är en känsla inte en samling ord.” Så här skrev Paul Burton i sin bok Den hemliga vägen. Enligt mig passar tanken en politiker. 

 

Besök mina hemsidor och bekanta dig med mina uppdrag i riksdagen.